Jag vaknar vid 4-tiden i natt när dottern gråtande kommer upp till oss och lägger sig på min mage. Det är mysigt och jag är glad att hon är trygg med mig och vill komma även till mig när hon behöver tröst.

Jag tänker på när hon var liten bebis och vi var på kontroll på BVC och hur ptsd kan ställa till det. Jag har hört att när barn börjar få tänder så blir deras avföring förändrad och det kan göra att barnen blir röda och såriga i stjärten. Har väl inte oroat mig särskilt för det utan sett ett samband även jag vad gäller det. Nu satt vi alltså med flickan på bvc och läkaren tittar på datorn och säger att hon ser väldigt röd ut i snippan (mitt ord). Direkt blev jag svettig och orolig, vad menade han? Tror han att vi skadar henne? Tror han att jag vanvårdar henne? Tycker han att jag är olämplig som förälder? Kommer han anmäla detta? Kommer de ta vårt barn ifrån mig? Massa tankar för att jag känner mig oduglig och värdelös. Jag blev själv utsatt för övergrepp som barn av min morfar och har varit väldigt rädd för intimitet, även med barnen. Jag tror inte någon annan märkt av det, men jag har haft svårt med viss beröring när barnen ligger nära. När jag misstänker att de haft växtvärk ska jag våga massera ben och höfter på de då? Ska jag våga stryka de över bröstkorg och mage när de är oroliga eller är det fult? Allt sånt kommer upp när jag minst trodde. Nu när jag egentligen är trygg och längtat så efter barn, då kom såna tankar.

Nu börjar jag bry mig mindre om tankarna och mer om barnen. Hon ligger på mig och är lugn. Pojken drar sig också närmre mig. Jag masserar och stryker de över kroppen utan oro. De är trygga och jag är inte min morfar, eller någon annan i min släkt. Jag är jag och jag är mamma, den vuxna och den som ska finnas där tillsammans med min sambo för att skapa just denna trygghet. Jag börjar tom gilla när de stryker med foten mot mitt ben. Mysigt.

0